gatufesten är slut.. å ja är oxå slut.. trött som fan! varit med hampus, jojon å malin idag.. piggade upp mig lite iaf :) men nu är ja trött igen.. men kan som vanligt inte sova.. å vardagskvällarna fortsätter som vanligt..

 det finns absolut inget värre än att vara olyckligt kär, hur många nära vänner man än har runt om sig, som bryr sig å älskar en, så känner man sig fortfarande ensam, man känner en stor saknad. Man saknar den där lilla gnistan som gör livet så underbart.. man saknar den där speciella personen man kan hålla i sina armar och som man får kalla sin älskade.

Kärleken har så grymt många sidor och den tar fram många sidor av en person man aldrig sett förut, vi människor strävar efter kärleken konstant, dom som har någon strävar efter deras älskades bekäftelse, att kärleken fortfarande är intakt och levande. Och för oss som står där ensamma, utan någon, strävar efter att hitta den där speciella personen som förgyller våra liv. Som kan få en regnig dag att bli så mkt underbarare än en varm sommardag utan ett moln på himmelen. Många som inte ännu upplevt den sanna kärleken kanske blir förundrad över människans eviga strävan efter den, eftersom den nästan varje gång sårar en, men varför fortsätter vi då söka? jo, när vi väl hittat den behöver vi inget mer. När vi väl hittat den skulle vi kunna tappa allt, men så länge vi hade den skulle vi vara lyckliga. Och jag blir så förbannad på folk som inte förstår hur många som skulle döda för att vara i deras situation, som så fort dom blir singel får någon ny som tycker om dom.. å även om förhållandet bara håller i 1-2 månader, är det ändå JÄVLIGT mycket bättre än att spendera sina sommarnätter ensam.